Oj. Längesen sist. Senaste månaden har jag tagit det ganska lugnt och återhämtat kropp och knopp. Tränat lite som jag känt för. För trots att april är ”vilomånad” mår jag bäst av att röra lite på mig, men det har blivit  mer på moitionsnivå än elitnivå. Firat storasyster 30-års dag. Åkt Grönklittsjakten. Hälsat på lillasyster i Stockholm med resten av familjen. Sprungit löpartävling, Springcross närmare bestämt, som trots få genomförda löppass gick bra. Hälsat på fina Tessan i nya huset i Sundsvall.

Sista veckan har jag tränat lite mer strukturerat, och det är skönt att vara igång igen, tillbaka i rutinerna! Förra veckan blev det bl.a skarskidåkning i sagolika Ullådalen, orientering på Frösö-femdagars med Ida och premiärtur på min nya MTB. På skidpasset i Ullådalen vurpade jag tyvärr och fick axeln lite ur led vilket gör att rullskidorna får stanna i förrådet i några dagar till. Ingen större fara med axeln dock, rehabar och tränar på ändå, mestadels löpning och cykel. Det börjar kännas i benen…

Det som har gjort allra störst avtryck senaste månaden är de dödsfall som har drabbat oss i svensk skidåkning. Det är svårt att förstå och gör ont i själen. 

Jag har varit på många fina skarpass med Fidde senaste åren,. Det var sagolikt fint i Ullådalen i tisdags, det  fick mig att tänka på honom och njuta lite extra.

Hoppas och tror att han har det så här fint i sitt paradis, där han är nu.

Nu så är säsongen slut. Känns både skönt och lite konstigt. Skönt för att både kroppen och knoppen trots allt är ganska trötta. Konstigt för att säsongen har gått så himla fort och jag känner att jag inte riktigt har fått ut det jag vill och kan.

Helgens SM tävlingar fick iallafall sätta en fin punkt för säsongen.

I Långberget hade det mesta av snön töat bort, men arrangören hade jobbat bra och fått aningens platta, men fina spår. På lördagens stafett åkte vi en 5 km slinga. Jag åkte första sträckan och var beredd på att det skulle bli gruffigt och trångt i början eftersom spåret var ganska smalt, men jag fick en fin resa ända från start till växling. Jag kom ut som 4:a och avancerade till andra efter ca 1,5 km när Charlotte såg ut att få lite lucka. Jag täppte alltså till luckan och la mig i rygg på Charlotte. Med en pigg kropp, piggt huvud och kanonskidor och dessutom en platt bana där man tjänade på att ligga bakom hade jag inga problem att hänga med. I sista backen mot växling var jag fortfarande pigg och över krönet tryckte jag på lite till för att försöka gå om Charlotte. Om jag ska vara ärlig trodde jag inte att jag skulle lyckas, men eftersom jag var pigg ville jag iallafall FÖRSÖKA. Och tur var det för jag gick inte bara om utan även ifrån med några sekunder och skickade ut Ingrid med några sekunders ledning Ingrid, som egentligen har lagt av och ställde upp på stafetten för att vi skulle få ett lag, gjorde en kanonsträcka och växlade ut till Jennie som 3:a. Vi hade inte haft en tanke på att kunna ta medalj, men då började vi inse att det kunde vi faktiskt göra. Det blev en spännande väntan för mig och Ingrid i målfållan…Först kom Emma Wikén för Åsarna och Anna Haag för Mora sida vid sida in på upploppet, Emma var den starkaste i spurten och Mora fick nöja sig med silvret. Och nästa tjej att svänga in på upploppet var Jennie! Även hon gjorde en stark sträcka och vi fick en oväntad bronsmedalj!

På gårdagens tremil (som faktiskt var 33 km) var jag inte riktigt lika pigg som i lördags. Jag hade svårt att få upp nån riktig fart, jag hade bara halvhög fart i kroppen, men den kunde jag däremot hålla länge! Första 20 km av loppet låg jag femma, 5-15 sekunder bakom Anna Haag och Maria Rydqvist, men under tredje varvet passerade jag båda två och på fjärde och sista varvet började jag se Anna, som startade 1 min före mig, framför mig i spåret och såg att jag tog in mer och mer vilket såklart är väldigt inspirerande. Avståndet ner till Anna och Maria var inte på något sätt betryggande och jag gav verkligen allt jag hade på sista varvet. Och det räckte, det blev en bronsmedalj till!

Vi tog dessutom brons även i lagtävlingen och jag blev trea i SM-toren där alla individuella SM-lopp räknas.

Är nöjd och glad över min helg

Imorgonbitti åker jag och klubben ner till Långberget och SM stafett och 3-mil, Troligtvis mina sista tävlingar den här säsongen. Jag har aldrig varit på långberget tidigare, blir kul att se ett helt nytt ställe!
Vi är tre aktiva seniortjejer i klubben: jag, Jenny Jirhed och Jenny Hansson. Jenny satsar ju dock på långlopp och kommer åka finalen i Ski Classics och kan alltså inte vara med i helgen. Som tur är gör vår gamla klubbkompis Ingrid Vikman tillfällig comeback i helgen för att vi ska kunna ställa upp med ett lag Resultatet är inte så viktigt, men det är så KUL att åka stafett och jag glädjer mig till at få göra det med Jennie och Ingrid!
På söndag väntar sedan en tremil, som inte bara går i klassiskt utan även med individuell start, det gillar jag

06.20 vaknade jag imorse och gick på toa.
06.46 ringde dopingpolisen på dörrn.
Typiskt.
Dopingpoliserna bjöd dock på trevligt sällskap under min frukost
Och nu ett antal glas vatten, ett glas juice och en kopp kaffe och tre försök är jag klar och redo för träning. I spöregn…

Formen har varit ok, men inte varit på topp i helgen, men jag är NÖJD med mina prestationer! Det var defenitivt rätt beslut att tävla.

I lördags åkte vi en prolog på 2,5 km. Eftersom jag inte har kört nån fart alls i veckan och bara ett fartpass i A2 (lite under intervallfart) veckan innan värmde jag upp riktigt ordentligt för att få fart på kroppen och lungorna till start. En kort distans där jag ville gasa på i full fart från start, det tycker jag att jag lyckades med. Det var STUMMA ben sista biten..När jag är i bra form kan jag fortsätta trycka på bra trots mjölksyra, det klarade jag inte riktigt av i helgen, men jag var pigg i början och jag kunde ju åka mig trött och det räckte ända fram till pallen och tredjeplatsen som jag delade med Mia. Resultatet från prologen låg som grund till gårdagens jaktstart på 10 km klassiskt. På bara 2,5 km blir ju inte tidsavstånden så stora så vi var många tjejer som gick ut inom ett fåtal sekunder. Inte helt överraskande blev vi snabbt en klunga på 7-8 stycken tjejer som jagade bakom Lisa som ryckte åt sig en liten lucka direkt från start. Under uppvärmningen kändes rent ut sagt bedrövligt, jag var seg  i huvudet och allmänt virrig hela morgonen och kroppen var seg som bara den. Jag hade räknat ut att jag kunde vara sämst 5:a för att vinna cupen totalt och bestämde mig innan start att vara lite avvaktande till en början. Första varvet kunde jag ligga med i täten utan att plåga mig speciellt mycket (sorry Lina!), det lät dock som en del andra var ganska plågande och jag hade den där 5:e platsen i tankarna så i banans tuffaste stigning tröck jag på lite mer på andra varvet och de enda som gick med var Sofia, Lisa och Mia. Liksom på lördagen hade jag svårt att åka och bli av med syran och jag kunde inte fortsätta hålla det tempo jag satt upp. Det kunde dock Sofia som var den piggaste av oss. Hon fick en lucka till oss andra tre, vi höll ihop ända till upploppet och spurtade om plac 2-4. Och spurten tog jag   En andraplats blev det alltså igår och det räckte till seger totalt i Cupen!

Det var en ny erfarenhet att åka iväg på tävling utan att känna mig 100 % frisk. Jag brukar vilja känna mig helt frisk innan jag överhuvudtaget tränar. Men nu satt det som sagt bara i luftvägarna och jag kände mig pigg i kroppen och de var en nyttig lärdom att se att när jag känner mig så kan jag faktiskt träna! Jag fick även tänka igenom och lägga upp loppet på ett lite annat vis än vanligt i och med attt jag kände mig ganska osäker på vad kroppen klarade av, tänka på hur jag skulle åka för att prestera som bäst just detta lopp med den känslan jag hade just då. Varje lopp jag åker tänker jag igenom och lägger upp hur jag ska åka, men denna helg blev jag mer medveten om det. Det tar jag ned mig till kommande lopp!

Efter mycket velande och funderande fram och tillbaka åkte jag till Gällivare i morse. Var ut och rörde på mig igår och det kändes ok. Doktor Dyborn gav klartecken för tävling, tränare Grip likaså. Själv var jag dock fortsatt osäker, det är ju trots allt bara jag som vet hur jag känner mig och hur jag mår. Packade väskan igår kväll, fortfarande osäker på om det skulle bli resa, sov på saken och bestämde mig i morse att jo, jag ska åka! Lite snuvig och irriterad i luftvägarna är jag, så en liten chansning är det. Hade det varit tidigare under säsongen eller om jag inte hade legat bra till i totala cupen hade jag inte åkt. Men nu tycker jag det är värt att chansa. Jag var ute och åkte skidor en sväng när vi kom fram, och kroppen känns ganska pigg ändå. Tävlingstankar kryper sig på och jag känner mig härligt förväntansfull inför helgens tävlingar, 2,5 km skate imorn och 10 km klassiskt med jaktstart på söndag.

Startlistor,  live-sändning från stadion och såsmåningom reslutat hittar ni här.

Detta år upplevde jag skidspelen från andra sidan. Från åskådar sidan. Visserligen tycker jag att det är roligt att kolla på skidor, men jag trivs så mycket bättre på andra sidan, tävlings-sidan! Mina lagkompisar, konkurrenter och publiken inspirerar och motiverar mig, fick ett skönt tävlingssug trots att det nu är slut tampen på säsongen.
Större delen av förra veckan spenderade jag alltså i Falun och Borlänge. Det var längesen jag var ”hemma” och tyckte skidspelsveckan var en bra vecka att hälsa på mamma och lyssna på dalmål
Denna vecka sliter jag dessvärre med en förkylning. Jag gör vad jag kan för att bli frisk och tycker iallafall att jag blivit bättre under dagen. Hoppas på att kunna röra mig imorn så jag på fredag kan följa med mina klubbkompisar till Gällivare och sista deltävlingarna i Team Sportia Cup. Jag har en ledning att försvara

Holmenkollen bjöd på 30 tuffa kilometrar med både tuff bana och tufft före. Banan innehåller det mesta och det är fin skidåkning, jag gillar den verkligen! Stämningen och atmosfären på tävlingarna i kollen är dessutom i ett slag för sig, det är mycket publik och den är entusiastisk och hejar fram oss åkare. ALLA åkare, inte bara de norska åkarna eller de i täten, utan hela fältet. Även om såklart de norska åkarna får största jublet. Banan möts på några ställen och på sista varvet mötte jag Björgen på ett sådant ställe, det är helt enomt vilkat jubel, vilken känsla det måste vara

Men nu var jag ju inte på plats för att njuta av publiken (även om man gör det med, det går liksom inte att undvika) utan för att tävla, med en vilja att prestera på topp. Starten gick bra, jag kom in i loppet med en gång och tyckte inte att det var så gruffigt och hetsigt som det kan vara i masstarter. Farten kändes bra och tekniken kändes bra. Men det fattas lite, jag var inte på topp igår. Uppför kändes det bra och jag kunde gå med klungan jag var i, men jag tappade över krön och på lättåkta partier. Där blev min åkning lite för seg och jag tappade några meter, som blev till några meter till och helt plötsligt var det ganska många meter…Tappade några placeringar på sista varvet, gav verkligen allt jag hade och var totalt slut när jag kom i mål. Det räckte inte till mer än en 31:a plats (denna snöpliga 31:a plats!). Sverige Cup avslutningen i Gällivare och SM stafett och 3-mil återstår, nu ska jag bita ihop sista veckorna av säsongen och göra en bra avslutning!!

I onsdgas kväll fick jag besked att jag ska åka kollen trots allt, återbud p.g.a sjukdom gör att jag får hoppa in som reserv. Det är såklart tråkigt att det är på någon annans bekostnad, men jag ser iallafall fram emot att åka

Anlände till Hotell Park på Holmenkollen igår eftermiddag tillsammans med Sofia och Anna. Grymt fint hotell bara några minuters promenad från stadion, perfekt! Med en helt fantaaastisk frukost buffé dessutom. Vi promenerade till stadion halv 10 imorse för att testa skidor och åka igenom banan. Flera plusgrader och sol gjorde det varmt att bara stå still, för att inte tala om att åka skidor, men Åh så härligt det är! Föret blev tyngre och tyngre och när vi var klara med passet ca en timme innan herrarnas start sög det rejält! Hade tänkt att jag skulle ut och heja på herrarna, men blev så trött efter lunchen att jag följde loppet på TV från sängen istället, sparar på energin tills imorn

Start kl 11 imorn, kika på SVT och Vinterstudion!

Sprinten i söndags gick inge vidare. Sprintfarten fanns inte där och jag blev inte ens trött…Det känns inte som det var nåt fel på formen, men jag fick inte upp någon fart. Frustrerande att inte få ut det jag har i kroppen. Nu är jag ju ingen sprinter och ska resultatet bli bra i en WC sprint måste jag verkligen åka på topp och det gjorde jag inte i söndags. Det är få lopp i vinter som har gått toppen bra och därför är min WC säsong dessvärre slut. Blev inte uttagen i truppen till Holmenkollen och i Stockholm/Falun är det ju bara de som ligger topp 50 i totala världscupen som får åka och det har jag tagit för få poäng för. Sverige cupen i Gällivare och SM 3-milen och stafetten är det jag vet att jag kommer åka. Fler lopp kommer det bli, men jag har bara lite svårt att bestämma vilka. Har lite svårt att bestämma mig ibland

Här i Östersund skiner solen och förmiddagspasset var ren njutning! I eftermiddag blir det ett löppass, troligtvis runt fina Frösön

Klassiska delen idag blev lite orytmisk och det blir lätt så i en mass start när man är en bit ner i fältet. Både igår när jag åkte banan och idag på uppvärmningen kändes klassiska åkningen väldigt bra, avslappnad och med bra driv. Jag fick tyvärr inte riktigt till det på samma vis under loppet. Skate delen gick däremot lite bättre än vanligt för att vara skiathlon, även om det var lite stimmigt i min klunga direkt efter bytet och blev några stopp. Jag tycker att jag kunde ha gjort en del saker bättre under loppet, släppte bl.a förbi folk lite för snällt på skate delen och önskar att jag hade plågat mig själv liiiite till i sista backen, det ska jag göra bättre nästa tävling! Men känslan i kroppen var iallafall bra och jag är nöjd! En 28:e plats och därmed tre WC-poäng blev det och jag tror faktiskt att det är min bästa placering nånsin i ett skiathlon lopp

Charlotte, Anna och Maria var alla bland de 11 bästa idag, bra jobbat!

Imorn är det klassisk sprint, en ganska lång bana är det och jag tror att det gynnar mig. Ser fram emot att få åka sprint

Igår i lunchtid lämnade jag Östersund med flyg till Helsingfors via Arlanda och sedan vidare med buss drygt en timme till Lahti. I förmiddags har jag gjort vanliga tävlingsförberedelser. Jag åker då skidor i en och en halv timme på ett ungefär, ganska lugn åkning brukar det bli för min del, jag åkte på lite hårdare i någon backe på banan bara. Eftersom det är skiathlon imorn ville jag åka både klassiskt och skate, det blev ungefär halva passet av vardera. Dagen före tävling jag även testa några par skidor, idag testade jag 2 par nya skate skidor och hittade ganska snabbt ett favoritpar, de känns riktigt bra! Avslutade passet med att köra lite teknik med Grip där vi jobbade med min diagonal. Små justeringar kan ge stora förändringar, nu jobbade jag med att få fram höft och fot för att få bättre driv framåt och när jag hittade det fick jag en jättebra känsla i åkningen

Har även hunnit med en sväng på stan med de andra tjejerna, fått behandling av Fysio-Maggie och varit ute och joggat med Charlotte och Emma, gör några stegringslopp när jag joggar dan innan tävling, piggnar till av det. Resten av kvällen kommer jag bara ta det lugnt

Imorn kör vi alltså skiathlon 7,5 km K + 7,5 km F, kika och heja på TV4 kl 10.30 imorn!

Jag får tävla här på söndag också Att jag får åka sprint på WC hör inte till vanligheterna, men eftersom det inte är några nationella platser i Falun iår har vi fått nationella platser här i Lahti och det är alltså en sådan plats jag har. Kul ska det bli!