Så var säsongen slut, så fort vintern har gått! En lättare förkylning gjorde att jag stod över sista SM helgen och tog vårvila lite tidigare än planerat. April kommer bestå av återhämtning framförallt, både för kropp, knopp och själ, men även utvärdering av säsongen som var och planering av den som komma skall. Ett av nästa års mål kanske ska vara att blogga mer?

Efter Kalix har jag åkt två tävlingar en lång klassisk och en kort skate…Den första var Årefjällsloppet,  75 km klassiskt mellan Vallbo och Åre. Jag är inte nöjd med min prestation (11:a, ca 30 min efter segrande Seraina Boner), men det var en fin tävling Den andra var Gräftåprovet, 6 km skate i Gräftåvallen där vi avslutade uppför en slalombacke (med mycket snällare stigning än jag trodde det skulle vara) där jag hade ganska pigga ben och var nöjd när jag kom imål som 3:a efter Charlotte Kalla och Sofia Bleckur.

På väg mot mål i Gräftåvallen (pappas kollega Maria var fotograf).

Jag och André spenderade påsken i Edsåsdalen, vi hade det toppen

I torsdags åkte jag och mina klubbkompisar till Arlanda och flög därifrån till Luleå där vi packade in oss i en minibuss och körde den sista biten till Kalix och de avslutande tävlingarna i Team Sportia Cup.
Gårdagen och tillika dagen före tävling bestod som vanligt av test av både skidor och bana och några kortare fartdrag för att väcka kroppen.
Kroppen har vaknat mer tull liv än senaste tiden, men jag hoppas den hinner vakna till lite mer innan säsongen är slut
Idag har vi damer åkt 2,5 km skate, jag förberedde mig mentalt innan att jag skulle åka på från start och plåga mig rejält, det är ju en distans vi inte är så vana vid. Tycker jag lyckades sådär. Kände mig som sagt piggare i kroppen än på länge, men hade svårt att verkligen ligga på i den fart som krävs på en såpass kort distans. Trött var jag iallafall när jag kom i mål och ser verkligen fram emot morgondagens 15 km klassiskted jaktstart Eftersom jag placerade mig som 10:a idag 37 efter Britta går jag ut som 10:e tjej 37 s efter. Har 29 s upp till pallen, det är målet imorn!

Formen har inte riktigt hittat tillbaka till mig än, jag har liksom inte den powern i kroppen jag vill ha och är van vid…Trots det är jag nöjd med mitt Vasalopp, jag vill slåss om mycket högre placeringar än min 12:e plats, men det har jag dessvärre inte i kroppen nu. Första halvan kändes ok, jag hade kanske lite för stor respekt för distansen i början vilket gjorde att det blev lite trångt i backen, det var liksom bara att hålla det tempo som var. Upp på myrarna kom jag in i ett bra tempo och hade ett tag draghjälp av min gamla skidgymnasiekompis Tobbe Näslund. Sedan började krafterna sina, huvudet ville åka fortare, men det gick bara inte. Det var lite speciellt att tävla och kunna prata obehindrat, men ändå inte kunna öka farten! Jag tyckte hursomhelst att det var riktigt roligt att åka och gör det gärna igen någon gång det passar in, men då har jag gärna lite bättre förberedelser med mig

Det är som sagt intebara att ställa sig på startlinjen i Vasaloppet, klubben har stått för vallning, drickalangning och boende i familjen Gräfnings stuga i Sälen. Tack för all hjälp!

Som väntat har jag varit lite trött och mör i kroppen efter Vasan, jag körde ett pass i bassäng med våtväst i tisdags för återhämtningens skull och 2 kortare skidpass i går. Idag körde jag 2 timmar klassiskt och fick trevligt sällskap av Hanna Seppas som också var ute på ett tidigt pass

Att staka hela tjejvasan har tidigare år när jag har åkt inte varit ett alternativ. Jag tränar för lite stakning under vintern har jag tänkt och trots att jag såklart skulle ORKA staka hela vägen har jag varit övertygad om att jag åker fortare med fäste. Susanne och Jenny stakade hela förra året och gjorde det med bravur, nu är de ju dock långloppsåkare och starka stakåkare, men jag kände det fanns en liiten tanke om att jag kaaanske skulle klara det. Hans-Olov Steen vallade således upp ett par skidor med fästvalla och ett par utan som jag skulle kunna staka på . Jag trodde att jag skulle åka med fäste, men ville ha möjligheten att kunna staka. När jag efter att ha fått komplettera fästet litegrann tog en skida av varje och stakade kändes det dock solkart att jag skulle staka, de skidorna gick så mycket lättare att staka på.

När starten gick fick jag köra allt jag hade för att hänga med, men fick släppa redan i första backen, jag hade inte en chans att hänga med. Skidorna gick bra och jag tog in lite på tätklungan på flackare partier, men när det lutade lite uppför tappade jag igen. Så i stort sett hela loppet har jag gjort jobbet själv, med en norska i rygg dock som trots att jag drog hjälpte mig att hålla farten bara av att jag hörde henne flåsa mig i nacken Jag tog några placeringar andra halvan av loppet och åkte i mål på en åttonde plats efter att ha slagit norskan i spurten. Jag är nöjd med hur jag genomförde loppet och kände att jag fick ut allt jag hade i kroppen just denna dag, men jag hade ju velat kunna följa med klungan och placera mig högre upp…Men jag är helt enkelt inte i tillräckligt bra form för att klara av det just nu, även om formen stiger sakta med säkert. Angående skidor är jag nöjd med mitt val, jag var lite klen uppför, men jag orkade ändå ligga på ordentligt på stakningen i övrigt.

Jag har haft hjälp med vallning av Hans-Olov Steen och langning av dryck längs vägen av mina och mina klubbkompisar i Falun Borlänge SKs föräldrar, pojkvänner och syskon, tusen tack!

På söndag har jag en större utaning framför mig, då ska jag åka mitt allra första Vasalopp!

Veckan som var har jag förresten åkt alla mina skidpass (förvisso bara 5 st) på olika ställen, Lugnet, Stångtjärn, Sundborn/Karlsbyheden/Danholn och Pumpen här i Falun och så Tjejvasan, omväxling förnöjer

Jag hade det riktigt slitsamt i spåret idag med, det händer liksom ingenting när jag tar i…
Men jag hade bästa hejaklacken tack vare Nina och Tilde som kommit från Göteborg för att kolla och när jag kom i mål fick jag finaste medaljen av Tilde

Efter sjukdom brukar det ta några veckor innan jag är i slag igen. Och denna gång är inget undantag…
Idag har jag kört sprint på Sverigecupen i Ulricehamn, en godkänd dag med tanke på hur senaste veckorna har sett ut. Några glimtar med riktigt bra åkning och formen känns stigande Efter en 24:e plats i kvalet och en 4:e plats i min kvartsfinal slutade jag på 19 plats.
Imorn väntat 10 km F där är mitt mål att vara aktiv och ha fokus hela loppet och åka mig riktigt trött!

Eftersom vi startade tidigt och var tillbaka i vår campingstuga redan vid lunchtid har vi haft mycket tid över resten av dagen. För mig har det blivit mycket slappande, en tupplur och en kort joggingtur för att få så bra återhämtning inför imorn, men också en tur till Team Sportia med Emma och hennes mamma Gerd som slutade med presentskorts-shoppande av dessa skor:

/Sara

Min förkylning gjorde att jag var tvungen att vila 11 dagar. Det var SÅ skönt att äntligen få ta på mig skidorna igen igår! Två lugna pass har jag kört hittills, ett på 1,15 timme igår och ett på 1,30 timme idag, jag är inte i någon vidare form såklart, men njöt ordentligt på passen ändå. Senaste veckan har jag spenderat hos André på Frösön. Här kan man ta på sig skidorna direkt utanför dörren och åka över ängarna ner till skidspåren vid Frösö skidlek (mycket behändigt förstås, men jag kan nog erkänna att jag här i Östersund gillar spårsystemet på ÖSK snäppet bättre).

Vägen till och från de preparerade spåren var det finaste på hela passen Mina små trugor gav dock inget vidare stavfäste på vägen upp så det tog sin tid, men det gav ju bara mer tid att njuta av omgivningen

Eftersom jag bara har tränat två dagar kommer jag inte att åka Ica-loppet imorn som jag hade tänkt. Följer dock med dit och hejar på André innan jag jag sätter mig på bussen hem till Falun imorn eftermiddag.

Många dagar förra veckan hade jag 22 minusgrader här på mornarna (tack och lov var det några dagar varmare på lugnet och lite varmare mitt på dagarna), den här veckan har det istället varit några plusgrader, vilka kontraster!

Att en bit av gräsmattan är bar sista januari känns inte riktigt rätt…

Min kroppstemperatur har varit lite likadan senaste dagarna, ömsom frusen ömsom varm. Lite feber alltså i tillägg till hosta, snuva och inte minst trötthet. Jag hoppas min förkylning försvinner snabbare än snön…

SM på hemmaplan, sista chansen att knipa en VM biljett och förhoppningar om bra lopp blev istället säsongens bottennapp.

Första kilometrarna på klassiska delen av dubbeljakten kändes ok, andra halvan var sådär och skate-delen var rent ut sagt bedrövlig. Kroppen fungerade inte alls, jag hade liksom inget att ta i med och det kändes som jag stapplade både uppför och utför och innan jag tog mig över mållinjen hade jag ramlat hela 3 gånger…

Dagen efter väntade stafett och redan på uppvärmningen kände jag att kroppen dessvärre inte svarade denna dag heller. Med tanke på det är jag nöjd över hur jag genomförde min sträcka och trots att kroppen inte kändes bra var det fortfarande riktigt roligt att åka stafett. En spännande sådan där vi kammade hem bronsmedaljen, första dam-medaljen för Falun Borlänge SK

Tanken var att jag skulle åka lördagens sprint också, men efter att ha åkt ett lugnt pass med Maria på fredagen där jag fortfaranade kände att jag inte hade någon power i kroppen bestämde jag mig för att stå över sprinten.

På söndagen hade jag en kliande hals och var ännu tröttare i kroppen så beslutet att det inte skulle bli någon start på fristilsloppet var inte svårt att ta, men ack så surt! Förkylningen var nog anledningen till att det gått så tungt på de inledande distanserna ocså. Nu har den brutit ut fullt ut och jag sitter hemma och hostar och snörvlar och kurerar mig.

SM blev som ni förstår inte alls som jag har tänkt mig, stafett-medalj och det härliga gäng FBSKare jag har runtikring mig med klubbkompisar, ledare och vallare ar jag med mig från detta SM

Säsongens största mål var VM och det är trist såklart att jag inte har presterat bättre än jag har gjort. VM blir spännande att följa ändå, Sverige har ett starkt lag och jag önskar er alla lycka till!

Trots att resultatet inte alls blev som jag ville var jag ändå glad och nöjd när jag klättrat upp för Alpe Cermis

Att åka tour de ski är såklart alltid slitsamt, i år 7 tävlingar på 9 dagar och så resor däremellan. Men i år blev veckan slitsammare än vanligt och på ett lite annorlunda sätt. Jag inledde minst sagt svagt på prologen i Oberhof, men försökte intala mig själv att det var distansen och föret som gjorde det (jag har faktiskt aldrigt åkt vidare bra på den där prologen). När så 10 km klassiskt med jaktstart, en distans jag trivs bättre med, väntade dagen efter hade jag förhoppningar om att klättra uppåt i resultatlistan. Så blev det inte alls. Jag fick slita redan från start och kroppen fungerade inte alls Jag blev inte speciellt stum utan kroppen var mer som gelé och nu var jag hopplöst långt efter redan efter 2 etapper. Inte bara långt efter tät utan långt efter topp 30 som jag hade som mål att vara totalt. Jag kände mig inte sliten, inte sjuk, MEN kroppen fungerade ju inte alls och jag kunde inte ens åka mig riktigt trött. Det är lite svårt att förklara, men det kändes som att jag hade dålig kontakt med kroppen och musklerna. Jag åkte mycket sämre än vad jag brukar göra när jag åker riktigt dåligt och jag hade ingen aning om varför och kände att jag inte hade något på touren att göra. Kom dock snabbt fram till att dessa negativa tankar inte gjorde något bättre utan började fokusera på dag för dag och göra varje återstående etapp så bra som möjligt, eftersom jag varken var sliten eller sjuk kunde det ju vända närsomhelst.

På sprinten i Val Müstair kändes kroppen lite bättre, tekniken stämde bättre och jag kände mig rappare. Resultatet var inte så mycket att hurra för, men för att vara en sprintprolog var det (tyvärr..) trots allt ett ganska normalt resultat. Efter sprinten reste vi vidare till Itailen och Toblach där vi på onsdagen var ute på ett riktigt lugnt pass och rekade banorna. På torsdagen körde vi 15 km F jaktstart på fina banor. Jag startade i vågstarten där Jennie satte upp högsta fart fån start. Det kändes ok i 2 av 3 varv, men på sista varvet var jag ordentligt trött och tappade lite. Än en gång inget höjdarresultat, men det var så skönt att jag kunde åka mig riktigt trött!

På fredagens 3 km K var kroppen helt plötsligt med på noterna, jag hade bra driv i åkningen och kunde trycka på ordentligt, både i backarna och på de flackare partierna Den känslan höll tyvärr inte i sig de sista 2 etapperna, känslan (och resultatet) var dock bra mycket bättre än i inledningen av Touren.

Att åka/klättra uppför slalombacken i Alpe Cermis är både fruktansvärt jobbigt och fruktansvärt härligt! Man är trött och sliten efter de tidigare etapperna och det är ju en ganska rejäl backe man ska ta sig upp för Det är härligt tack vare all publik längs backen som hejar, att när man väl är uppe har man klarat av turen för denna gång och trots allt så gillar jag ju att ta i och bli riktigt trött

För att sammanfatta det hela så var det en skit Tour för min del, men det var skönt att få med mig 21:a platsen från Toblach där jag även kände att kroppen fungerade bra och så är jag trots allt nöjd att jag bet i hop och fullföljde trots min tunga inledning.

Nu blir det lungt några dagar och sedan träning inför SM.

Här är några bilder från touren:

Jag och Emma efter jakten i Toblach. Emma imponerade hela touren och just denna etapp hade hon tredje bästa tid, hur grymt är inte det?!

Vi var och fikade i Cortina på andra vilodagen.

Så här såg tävlingsskidorna ut efter masstarten i Val di Fiemme, satan vad mycket barr och skit det hade blåst ner i spåren! Och då var de ändå ute och sopade spåren med kvastar innan start

Trötta, men nöjda tjejer på toppen!

Kanada turnén blev inte riktigt vad jag hoppats på, en 33:e plats och en DNS p.g.a att jag var lite hängig. Som sagt inte vad jag hoppats på, men fick iallafall med mig vistelse på höjd och fin träning i Silverstar. Efter hemkomst har jag varit trött och inte haft en gnutta överskott, tidsskillnaden på 8 timmar tog ett tag att komma in i. Dagarna innan avfärd till touren började det iaf kännas lite bättre.
Nu ligger jag på sängen efter etapp ett, 3 km F i Oberhof. Trött, besviken och revanschsugen… Idag fick jag det inte att stämma, jag fick inget driv alls i åkningen och slutade långt ner i resultatlistan, inte bättre än 66:a. Visst är inte korta skatelopp min specialitet, men bättre än så här ska jag kunna åka! Hoppas på att klättra i resultatlistan imorn!

10 km klassiskt med masstart, det gillar ju jag! Och dessutom i fantastiskt fina och fasta spår. Men jag fick inte till det som jag ville och jag vet att jag kan…Jag skulle ha behövt lite bättre fäste (glidet var dock på topp!) för att få till åkningen bättre på den tuffa banan, men hade heller inte bästa dagen. Med den uppladdningen jag har haft i Silverstar men 9 dagar på höjd innan tävling borde jag ha presterat bättre…Nu ser jag framåt och laddar inför söndagens skiathlon. Idag har jag testat skateskidor och åkte skatebanan, den är riktigt fin